En lyktfest i den vida skogen
Tänk er över 40 knäpptysta Steinerelever med lysande lyktor i skogen en mörk och kulen fredagsmorgon i november.
Hälften små ettor, hälften redan ganska stora sexor. Tiotals pojkar och flickor, elever i två vänklasser omslutna av en gran- och talldoft som andas lugn och trygghet.
Isaac Aulén, 6b, tecknade en såhär fin bild av sina upplevelser från lyktfesten ett stenkast från Steinerskolan i Centralparken då S:t Martin firades.
Den lilla flickan med den gula rocken mitt på skogsstigen finns också.
Liksom den andra ettan i röd overall med brinnande, egenhändigt tillverkad lykta.
Och hennes vänelev i blå mössa och vantar som håller henne i handen.
Om S:t Martin på hästen på riktigt visade sig dendär fredagsmorgonen kan var och en bestämma själv…
Henrica Söderholm, också hon fårn 6b, skrev ner sina intryck.
”Alla eleverna förutom klass 6 och klass 1 har börjat. Ettan och sexan ska nämligen på lyktfest i skogen. Alla är uppspelta och förväntansfulla.
När alla har tänt sina lyktor går vi iväg. Vi sjunger dom sånger som man alltid brukar sjunga på en lyktfest.
Jag håller mitt lilla fadderbarn i handen. Hon är söt och pratar mycket. Jag pratar nästan inte alls.
Skogen är djupgrön och fuktig. Lyktornas lilla varma sken sprider en liten gnista av glädje i allt det kalla.
Vi stannar till i en glänta med mossa och ett litet träsk.
Där berätar ettornas lärare om en riddare som heter Martin.
Sedan delar vi brödet som vi fått.
Stämningen var som det ska vara på en lyktfest, mysig och varm.”