Adventsfesten är enkel och vacker
Egentligen är det ju inte så konstigt.
En liten gosse eller tös, just denna dag ganska allvarligt lagd.
Ett enkelt, vitt ljus.
En spiral av granris på en scen.
En väntande ängel.
Ett stort bjässeljus i mitten av spiralen.
Skymning i Mikaelsalen.
Stämningsfull sång.
Orkestermusik., lite gnissliga violtoner.
En lite försenad tvärflöjtstrudelutt.
Som avslutning en unison publik som tyst reser sig och sjunger Hosianna.
Elever från ettan till tolvan, mammor, pappor, farföräldrar, mormödrar, släkt och vänner, lärare förstås.
En stark känsla av gemenskap råder.
Därefter äkta risgrynsgröt nere i matsalen.
Det är inte så stor trängsel kring kanelskålen.
Men om sockret råder nästan dragkamp.
Några väljer russinsoppa. Andra mjölk.
Alla går sedan hem till sitt och de sina.
Är det för att ceremonin är så enkel som allt blir så fint?
Nina Winquist
Foto: Rasmus Vuori